En höst som blev till vinter

Äntligen sken solen från en klarblå himmel. Det känns som om den där himlen varit ovanligt grå en längre tid, nästan som om solen glömt bort oss. Så jag ville absolut ta en tur uppåt bergen igår för att andas frisk bergsluft.

 Temperaturen låg på 3-5 plusgrader. Tanken var att se hur långt hösten kommit.Lite höstfärger och sånt, ni vet. Och visst fanns det gott om både gulröda och torra löv.

 Men mest blev det en tur till vintern istället, för runt omkring oss lyste topparna kritvita av snö.

Hit upp går skidliften från 3-5 Pigadia, Visst ser det ut som om man redan kan åka i backen?

Och sen såg vi ett kometfall över bergen? Eller? Nja, maken förklarade att det inte kan vara en komet om "svansen" är vänd mot solen (och solen stod till höger i bilden). Så nu vet ni det.

Utlandssvenskens utmaning

Nu har andra numret av det digitala magasinet SMUL kommit ut. Det vill säga tidningen för oss som på ett eller annat sätt lever med svenska språket fast vi bor utomlands. Den är gratis att ladda ner, gå in här så får ni se hur det går till.

 Och det är ett riktigt fullmatat nummer. Här finns många personliga berättelser om flerspråkighet, här finns reportage från olika håll i världen, däribland svenska skolor utomlands plus film-och boktips och en del pyssel för barn.

Särskilt intressant är tidningen förstås om man har barn som man försöker ge mer än ett språk - gissa om jag skulle ha lusläst den för 25-30 år sen när mina barn var små! Då levde fortfarande åsikten kvar om att barn inte skulle klara att lära sej mer än ett språk i taget. Tur att vi inte lyssnade på det örat, utan fortsatte att prata våra två språk parallellt...  Förresten, vet ni vilket ord som var dotterns första ord på grekeiska??  Ελιά! Det vill säga "oliv", hahaha...

Och i Amfipolis stiger spänningen igen, för nu har man nu hittat en nedsänkning i golvet som kanske skulle kunna betyda att det finns en krypta UNDER tredje kammaren. Fortsättning följer!

Tänd ett ljus och låt det brinna

Nix, det blir inga halloweenbilder på min blogg. Jag har aldrig firat Halloween, varken i Sverige eller här i Grekland. När vi flyttade från Sverige för 20 år sen var det ingen stor grej där, inte ens på barnens dagis. Och här i Grekland har jag bara sett reklam för nåt enstaka kafé som ordnar lite spökstäming de här dagarna, inget mer.

Däremot tycker jag mycket om Allhelgonahelgens tradition att tända ljus på kyrkogården. Och som alltid går tankarna till familjemedlemmar och vänner som lämnat oss och på vars gravar det nu lyser ljus, trots att jag själv inte kan vara där. Här i Grekland firas Alla Helgons dag på andra tidpunkter under året och med andra traditioner. Men oljelyktorna på de grekiska gravarna lyser dag och natt, året om.

"Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna,
det är mörkt nu, men det blir ljusare igen.
Tänd ett ljus för allt du tror på, för den här planeten vi bor på.
Tänd ett ljus för jordens barn."
(Lasse Lindbom, Niklas Strömstedt)

Ny rapport från Amfipolis

Jag fick en fråga om utgrävningarna i Amfipolis igår från en bloggläsare, så jag fortsätter att rapportera därifrån. Frågan var om det inte finns mer i graven än det man hittills fått fram?

Enligt gårdagens rapport från utgrävningarna har man nu konstaterat att det inte, som man i början trodde, finns någon dörr som går till en fjärde kammare. Tredje kammaren är troligen den sista. Där finns fortfarande ett lager sand som man inte har grävt bort, men det står helt klart att graven är plundrad och det verkar som om man inte förväntar sej några nya större fynd där.

Det man hittat de senaste dagarna i tredje kammaren är delar av sfinxernas vingar. Teckningen visar hur de kan ha sett ut.

Besvikelse? Ja, den som hade väntat sej att hitta resterna av Alexander den store i graven är kanske besviken. Och självklart hade det varit fantastiskt att hitta en oplundrad grav där man med säkerhet kunnat säga vem som begravts, men det är mycket sällsynt. Och arkeologerna har inte sagt sista ordet än, så vi ska inte ropa hej. Själv tycker jag dock att graven ändå är helt fantastisk, med sfinxer och ståtliga karyatider och jag väntar med spänning på att få besöka den.

Kulturministeriet har dessutom släppt en video som visar arbetet med att gräva fram den fina mosaiken.

Vardaglig byteshandel

Sådär ja, nu är vinterns försörjning av kiwi säkrad. Igår stod den här backen med nyplockad kiwi utanför dörren. Vardaglig byteshandel kallar vi detta för. Maken gav extra stödundervisning i matte till en elev för några år sen och som betalning får vi varje år en back med kiwi från familjens odling. En annan gång hjälpte han en elev vars föräldrar hade får och getter, så det året hade vi gott om färsk fårost...

Förresten, visste ni att Grekland ligger på femte plats i världen när det gäller kiwiproduktion? Det visste inte jag förrän alldeles nyligen. Mycket av den går på export, men jag vet inte om jag nånsin sett grekisk kiwi i Sverige?

Annars firar Grekland en av sina nationaldagar idag. Den här gången minns man Greklands motstånd - och kraftfulla NEJ (OXI) - mot Mussolini och hans fascister som 1940 ville passera gränsen. Så idag ska skolbarn och militärer gå i parad genom stan. Tyvärr hållar man fortfarande fast vid detta, enligt mej otidsenliga sätt att minnas viktiga dagar i historien. I storstäderna måste kravallpolis spärra av halva stan för att skydda dem som paraderar...nej, nu är det dags för ett annat sätt att fira nationaldagarna på. Tycker jag...

Första snön har fallit

Häromdagen hade vi 28 grader varmt. Idag var det ca 8 grader och första snön har pudrat bergets topp! Här är det snabba ryck som gäller minsann. Det är knappt man hinner få fram vinterkläderna ur sina gömmen.

Ett huvud till en av sfinxerna som vaktar graven i Amfipolis har också hittats. Det låg slängt en bra bit in i den fjärde kammaren, vilket tyvärr tyder på att graven är plundrad, Men även här syns tydligt den höga konstnärliga kvaliteten. Utgrävningarna fortsätter och spänningen stiger ju närmare gravens inre man kommer...

Sen får ni gärna skriva på namninsamlingen för bevarandet av Medelhavsinstituten, som jag skrev om igår! Här kan man skriva på. Över 3000 personer har redan skrivit på, läste jag nyss på facebooksidan "Rädda Medelhavsinstituten". Men fler behövs!

Ovärderlig kulturgärning hotas. Rädda Medelhavsinstituten!

Igår presenterade den svenska regeringen sin kulturbudget. Och på tre rader tar man -helt utan förvarning - död på tre fantastiska instistutioners verksamhet som pågått i många  Nämligen de så kallade Medelhavsinstituten: Svenska Instituten i Aten, Rom och Istanbul! Finansieringen upphör gradvis fram till 2017.

"Kulturskandal" kallar Aftonbladets Martin Aagård det för i en artikel och säger att det är den största chocken för svensk kultur och humaniora i dagens budgetförslag. Inte heller Sanna Rayman i Svenska Dagbladets ledarblogg skyr orden. Även hon kallar det för "gårdagens största budgetskandal" och avslutar med "Skam över denna prioritering". Maria Schottenius i DN skriver "Korkat, regeringen" och tycker att "det är en väldigt tråkig start för den nya regeringen. Och för svensk humaiora en smärre skandal."

Svenska Institutet i Aten på Mitseon 9. Foto:Marie Mauzy.

På instituten bedrivs forskning inom arkeologi, humaniora och kultur. Där främjas kontaken mellan Sverige och de tre länderna i kulturens vagga och dit åker svenska arkeologer för att arbeta med utgrävningar. Jag känner inte närmare till instituten i Rom eller Istanbul men jag vet vilken ovärderlig kulturgärning som görs i Aten (deras hemsida) och vilken betydelsefull mötesplats det dessutom är för oss svenskar som bor i landet. Under Ateninstitutet lyder även det fantastiska gästhemmet Svenska huset i Kvalla, som jag nyss skrivit om här på bloggen.

Det här måste vi alla hjälpas åt att protestera emot! På facebook finns redan en sida som heter "Rädda Medelhavsinstituten", en namninsamling har också startarts. Vi måste göra vad vi kan för att få regeringen att inse att det är extra viktigt med statlig finansiering när det handlar om ett område (antikens kultur och samhällsliv) som annars har svårt att överleva.  Medelhavsinstituten måste räddas!

Bortrövandet av Persefone

En dag var den vackra Persefone ute och plockade blommor på en äng. Då dök Hades, underjordens härskare, upp. Han blev blixtförälskad och beslöt att göra henne till sin hustru. Så han rövade bort henne och tog henne till underjorden.

Men Persefones föräldrar var inga mindre än Zeus och Demeter. Så mamma Demeter vandrade runt jorden och sökte efter sin dotter och i sin tröstlösa sorg vägrade hon att fullgöra sina plikter som fruktbarhets- och skördegudinna. All växtlighet vissnade och människor och djur svalt. Till slut ryckte Zeus in och befallde Hades att släppa Persefone,

Men Hades lurade Persefone att äta ett granatäpple på sin väg upp från underjorden, vilket gjorde att hon blev tvungen att stanna kvar, för har man en gång ätit av de dödas mat så kan man aldrig lämna deras land. Då föreslog Zeus att den mängd kärnor som Persefone ätit av äpplet skulle bestämma det antal månader hon skulle vistas på jorden varje år. Resultatet blev att Persefone fick tillbringa nio månader på jorden och tre i dödsriket.

Så när Persefone går upp till jorden blir det vår och sommar och allting blommat. Men när hon går ner till dödsriket igen blir det kallt och allting vissnar, eftersom Demeter sörjer sin dotter.

Det är sagan om bortrövandet av Persefone som skildras på mosaikgolvet i Amfipolis! Nu är HELA konstverket framtaget och igår släppte kulturdepartementet bilder på den otroligt vackra rödhåriga Persefone, fångad i Hades händer. De bilder jag visade häromdagen är alltså detaljer från samma mosaik. Det är bara för oss att njuta av färger, former, dramatik och uttryck! 

Om en ruskig utflykt på berget Vermion

Dimma, ruskväder, vargar som ylar och  personer som försvinner . Och så ett mysigt timrat hotel som heter Sfendamos. Det är ingredienserna i den nya tv- serien "Η Εκδρομή" (utflykten) i ANT1 som började igår och som utspelar sej i en plats in the middle of nowhere . (Bild från ANT1).

 Och denna gudsförgätna plats är vårt berg Vermion utanför Naousa, och närmare bestämt byn Koutsoufliani eller Agios Pavlos som den också kallas. Där ligger verkligen "Sfendamos wood village" på riktigt.

Trogna läsare minns nog att jag skrivit om Sfendamos tidigare för det är ett ställe vi besöker ganska ofta. Det är goda vänner som driver det och de har berättat om oändliga timmars filminspelning under förra vintern, då hela teamet mer eller mindre bodde där.  En och annan Naousabo är också med på ett hörn. Som den lille killen i första avsnittet. Jag dricker kaffe med hans farmor varje lördag.

Det känns bra att serien behållit det riktiga namnet, för tänk vilken värdefull reklam det blir för både hotell och vårt fina berg.  Fast kanske kommer det att hända så många mystiska försvinnanden i tv-serien att ingen vågar åka dit sen?? Jag hoppas på det motsatta, men det återstår att se...

(För den som missade första avsnittet så går det att se på webben.)

Mosaikgolvet i Amfipolis

Idag kom en ny rapport från utgrävningarna i Amfipolis, efter ett par veckors tystnad. Och nu kan man inte annat än att stå här igen i stum beundran över den konst som människor för 2400 år sen var mäktiga.

Det som nu visas är golvet i salen vars ingång vaktas av de två ståtliga karyatiderna. Ett fantastiskt mosaikgolv i storleksordningen 4,5 x 3 meter och . Hela golvet är inte framtaget än, men redan nu är det ett helt otroligt konstverk! (Alla bilder är från Kulturdepartementet)

Själva tog vi oss en tur ut i den vackra höstnaturen igen. Den här gången till sjön Agra med hundratals fåglar. Där satt vi med kaffetermos och kikare och tittade på fågellivet. Nån som vet vad det är för fåglar? Vågar mej inte på en gissning...

Grekisk brittsommar i lustgården

Nu har vi grekisk brittsommar . Efter en period med kyligt och regnigt väder har solen och värmen återvänt och det är sådär alldeles ljuvligt. Hade jag haft ett hav i närheten skulle jag nog badat.

Men vi har berg istället! Mjuka, gröna kullar i all oändlighet.

Och frukt! Och dessutom har vi, som ni vet från förr, snälla bekanta och grannar. Dom är inte bara snälla på sommaren och kommer med persikor. Nej, nu är det andra frukter som gäller: Vi har fått granatäpplen, druvor, kastanjer och äpplen. Valnötterna har maken plockat själv. Så gissa om det fullständigt kryllar av vitaminer på mitt balkongbord...

Och i morse när vi gick en promenad ute i naturen, maken och jag, blommade det i ljuvliga färger längs vägrenen.

En hackspett (antar jag att det är) underhöll oss med att knacka på elstolpen. I övrigt var det tyst och stilla.

Jodå, nog bor vi i en grönskande lustgård, alltid.

"En försvarsbok för grekerna"

Igår presenterades Kajsa Ekis Ekmans bok "Skulden, Eurokrisen sedd från Aten" (Leopard) på bokhandeln Public i Aten. Jag var inte där, men jag har istället läst lite vad som stått i grekisk press om boken som på grekiska fått titeln "Stulen vår" (Κλεμμενη άνοιξη". Εκδόσεις Κεδρος).

Foto: Marie Mauzy

Överlag har grekisk press varit positivt inställd, vilket kanske inte är så konstigt. Ekman ställer sej i boken på grekernas sida i krisen och menar att krisen är global och inte något som grekerna själva är skyldiga till. Nyhetsbyrån APE skriver att boken är "en försvarsbok för grekerna" och tidningen Eleftherotypia betonar att Ekman inte "anser grekerna för latmaskar utan som offer för en global ekonomisk politik". Stora tidningen Ta Nea kallar i sin rubrik Ekman för "Greklands svenska väninna".

Foto: Craig Mauzy

Förordet i den grekiska upplagan är skrivet av journalisten Aris Chatzistefanou. Han var en av dem som presenterade bokan och han skriver att Ekman "lyckas med att ge en bätte bild av den grekiska verkligheten än de flesta grekiska journalister. Dessutom har hon fått tillträde till grekiska politiker som öppnat sej för henne, ibland anonymt och ibland med namn". Boken är, skriver han, "bästa tänkbara verktyg för att analysera dagens situation".

Men vissa tidningar kan förstås inte hålla sej, utan måste kommentera Ekmans utseende. To Proto Thema, ett riktigt lågvattenmärke i grekisk press, konstaterar att "nu kommer Stulen vår på grekiska av vackra svenska journalisten Kaza Ekman", (inte ens namnet är rättstavat). En tidning som kallar sej för iEfimerida har rubriken "När Papandreou mötte den heta svenska journalisten Ekman (bilder)"... To Pontiki skriver om Ekman som "den vackra svenska journalisten som försvarar grekerna".

När jag själv skrev om boken förra året försökte jag göra en jämförelse mellan Ekmans och Pascalidous böcker och peka på likheter och skillnader. Jag skrev att Ekmans bok vilar på en grund av noggrann research med historiska återblickar och internationella utblickar och att den har en seriös journalistisk ton (till skillnad från Pascalidous bok som bygger på sensation). En drivkraft för Ekman (med sitt tydliga vänsterperspektiv) har varit att försöka förstå orsaken till att landet hamnat i kris, för annars framstår krisen som en naturkatastrof som man bara drabbas av, "Det som sker är mycket större än bara Greklands kris, det handlar om Europas framtid" skriver hon i sina slutord.

Alfons har kommit till Grekland!

 Det bara väller in svenska böcker på den grekiska marknaden. Svenska böcker översatta till grekiska, alltså. Mest är det deckare förstås, men idag såg jag även två barnböcker, med min och mina barns älskade Alfons: Godnatt, Alfons Åberg och Aja baja, Alfons Åberg, av Gunilla Bergström! (på förlaget ΜΑΡΤΗΣ).  Kul att även grekiska barn ska få lära känna denna finurlige lille kille som vi läste så mycket om när barnen var små. Och skönt att förlaget inte ändrat på hans namn!

Förlaget Metaixmio har massor av svenska författare i sitt stall. I höst kommer t ex böcker av Arne Dahl, Lisa Marklund, Camilla Läckberg och Åsa Larsson. I våras kom böcker av Håkan Nesser och Kristina Ohlsson. Dessutom ger man ut Karin Fossu, och Jo Nesbö från Norge.

Henning Mankell är också populär och han kommer ut på förlaget Psychogios. Och för ett år sen fick grekiska läsare lära känna Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, från samma förlag. Det är flera grekiska bekanta som läst boken och tyckt om den tokiga historien.

En annan svensk bok presenteras i morgon onsdag på bokhandeln Public i Aten (Syntagma) och det är Kajsa Ekis Ekmans "Skulden. Eurokrisen sedd från Aten" som nu kommit ut på Kedros. På grekiska heter den "Stulen vår". Skulle gärna vara på plats och lyssna i morgon.

Men gladast är jag över att Alfons kommit hit!

En månad som går i rosa

Den rosa månaden har börjat. För i oktober är ju färgen framför andra  rosa. Inte i naturen förstås, där är det andra mustiga färger som dominerar, men rosa är kampen mot bröstcancer som kulminerar varje år i oktober. Även här i Grekland.

Och därför är jag extra glad över mitt nya armband som jag fick igår. Ett Estee Lauder-armband i svagt rosa läder och med ett pyttelitet ingraverat rosa band på spännet. Jag fick det i gåva av bröstcancerföreningen Alma Zois i Thessaloniki efter att ha förmedlat en donation från bröstcancerföreningen Pärlan i Helsingborg till Alma Zois i Thessaloniki.

Vad donationen bestod av? Jo, ett 50-tal protesbehåar som ska delas ut till grekiska kvinnor som opererats för bröstcancer och som har svårt att få ekonomin att gå ihop på grund av att de är arbetslösa eller är utan försäkring, Att då slippa köpa två-tre protesbehåar (som kan kosta 40-50 euro styck) är värt mycket!

Driftiga kvinnor i Sverige med ett hjärta som klappar extra varmt för grekiska kvinnor ligger bakom donationen. Det enda jag som sekreterare i svenskgrekiska föreningen gjorde var att föreslå vart donationen skulle gå och förmedla kontakten mellan de båda bröstcancerföreningarna. Men det värmde att se glädjen och tacksamheten hos både givare och mottagare!

I övrigt hade vi sedvanlig torsdagsträff med svenskgrekiska föreningen igår. Flera nya personer dök upp och gick med som medlemmar och såna stunder känns det meningsfullt att fortsätta med föreningen, trots att så många svenskar flyttat tillbaka till Sverige. Vi som är kvar får försöka hålla ihop!