Under många år har jag fått höra från maken att nästa bok han vill skriva ska handla om - tid. Problemet är bara att han inte haft tid att skriva den än...
För det där med tid är ju även ett astronomiskt begrepp (förutom allt annat som tiden står för). Redan urtidsmänniskorna följde årstidernas växlingar genom att titta på stjärnhimlen och hos Homerus finns samma grekiska ord för månad som för måne (även på t ex svenska och finska är det samma ord). Senare i historien kom man på att kalla den tid som det tar för jorden att göra ett varv runt solen för ett år.
Och det är här, vid begreppet år, som makens dröm kommer in. För låt säga att vi båda två är 50 år (hm, låtsas kan man ju alltid). Rymdtokig som han är så sätter han sej i en rymdsond och far rakt ut i rymden med en hastighet som närmar sej ljusets. Själv står jag kvar på jorden och vinkar med näsduken.
Sen går det 30 år och jag blir bara allt skröpligare och skruttigare. En gumma på 80 år alltså. Men så en dag kommer maken tillbaka till jorden och jag stapplar iväg med min rollator för att möta honom - och ut på rymdsondens trappa kommer en medelålders karl i sina bästa år, ca 52-53 år eller så! Bara ett par-tre år äldre än han var när han for!
Kul för mej, men kanske inte för honom...:). Och jo, det här är faktiskt sant, det är ingen science fiction, utan det bygger på nåt som kallas för tvillingparadoxen och den beskrev Einstein teoretiskt redan 1905. Sen har man med hjälp av exakta digitala klockor kunnat bevisa fenomenet också.
Varför blir det så då? Ingen vet egentligen varför, men det har att göra med de höga hastigheterna i rymden. Om makens rymdsond hade kunnat resa med exakt samma hastighet som ljusets så hade han inte åldrts en enda dag. För vid denna hastighet stannar tiden.
Ett annat alternativ, eftersom det är omöjligt att resa så fort, är att istället födas på en annan planet! På en som ligger längre ut i solsystemet, t ex. Jupiter. För då skulle den som är 55 år på jorden inte vara äldre än drygt 4 och ett halvt år, eller bara 2 år gammal om han bodde på Saturnus. Och detta har förstås att göra med hur lång tid det tar för dessa planeter att göra ett varv runt solen.
Knepigt. Sånt här går maken omkring och funderar på. Själv är jag mer jordiskt lagd och försöker se till att jag kommer i tid till bussen och så. Trevlig helg!
Läs även andra bloggares åsikter om tid, rymden, astronomi, tvillingparadox, Einstein, planeter,
6 kommentarer:
Haha! vilken jätterolig make du har!!! :-) han verkar vara en riktig filosof! och vilka intressanta tankar. men man blir nästan lite snurrig av att tänka på sådana saker som rymden och tiden tycker jag! :-)
Fint och roligt inlägg! Tack för din fina tolkning!
Hoppas ni får en bra helg och kan njuta av nuet här på jorden!
KRAM!
Intressant, funderar på samtalen ni har. tycker de verkar svåra på svenska, ni för dem på grekiska;-)
Vi pratar ju om att stanna tiden, så det här blir kanske ett annat alternativ....
Hoppas maken faktiskt tar sig tiden och skriver bokemn han vill, ingen ger honom tiden.
Intressant.
Hej igen! Vet du, samma slags funderingar har jag hört redan trettio år :) för min make har två hyllometer astronomiska böcker. Sedan 15 år gammal intresserar han sig för rymdsaker och har varit medlem i Ursa,den finska astronomiska föreningen!!
På mörka nätter i augusti går jag ut och tittar på tusentals stjärnor som gör människan så så liten. Det räcker till mig. Jag är ingen "vetenskaplig" människa, men tänker ju gärna på alla underliga saker.
Tack för hälsningar! God helg!
Saltis - jodå, visst är han en filosof alltid. Fast jag blir orecis som du mest snurrig i huvudet av sånt här. Att njuta av nuet här på jorden är nog det allra viktigaste!
Fritt ur hjärtat - ja, de är svåra de här funderingarna och för det mesta hänger jag inte med, även om vi faktiskt mest pratar på svenska här hemma. Och jag ska hälsa honom att han måste TA sej tid om han vill skriva den där boken jag hört talas om i säkert tio år!
Helene - ja visst är det!
Eija - vad kul att du hört samma saker från din make! Jo, det är ju ganska många som är fascinerande av det som har att göra med rymden. Själv är jag inte alls kunnig på sånt här men hänger ju ändå med på ett hörn när maken kommer igång.
Knepigt men roliga tankar! Lite knäpp känner jag mig när jag försöker hänga med i dessa... Nu har jag fått nåt att fundera över..
Skön söndag!
Skicka en kommentar