Och livet består ju av både dalar och toppar, vilket avspeglas även här på bloggen. Och tittar vi då ett halvår tillbaka så var juli månad i år en riktigt djup dalgång. Det var då maken förlorade sin syster och jag min svägerska som varit ett stort stöd och dagligt sällskap under alla de år vi bott här. Cancerspöket slog till på sitt allra mest aggressiva sätt och allt var över på en månad. Att tända ljus och pyssla om graven var ett sätt att bearbeta sorgen.
Det som hände i juli gjorde att vi inte kom iväg på vår planerade resa till Sverige. Istället fick det i augusti bli en vilsam och skön badsemster på norra delen av ön Evia, i byn Kanatadika. Det var första gången vi var på Evia och det smakade mer. Lätt att ta sej dit är det också.
September - då började jag mitt arbete som översättare för EU. En ny fas i livet som är stimulerande och lärorik. Och det är perfekt att kunna sköta jobbet hemifrån och på de tider jag själv bestämmer. Så jag såg till att det ändå blev tid till många promenader bland fruktodlingarna. För första gången någonsin plockade jag granatäpplen och pressade till juice.
Under oktober fick vi besök från Sverige, alltid lika trevligt. Dessutom åkte vi en tvådagarstripp till bergsbyn Nymfaion och sov på ett lyxigt litet pensionat som hette Nymfes. Där njöt vi av naturens höstfärger.
Sen kom då november som visade sej bli den varmaste på jag vet inte hur många år, med rena sommartemperaturer. Så vi gjorde ännu fler utflykter upp i bergen och njöt - men vi åkte också till havet. Här är vi i byn Afytos i Halkidiki, där maken badade. Jag lekte sjöjungfru.
Och plötsligt är det december. Värmen fortsatte en bra bit in i månaden så julen kändes långt borta. Men plötsligt blev det kallt, det kom snö och julfigurerna på torget känns inte längre malplacerade...
6 kommentarer:
Man tycker att ett halvår rinner iväg som bara den, när man tittar bakåt, men i och för sig så hinner man också med rätt mycket..
Jag vill egentligen skriva mera om sorgen som drabbat er ,men orden saknas...vi vet alla som har drabbats vad det handlar om och man är bara glad över varje dag man har.
Bilden av dig i november är jättefin.
En fin lördag önskas dig!
Sorgen och glädjen, de vandrar tillsammans i livet. Det ger du ju exempel på här i din halvårskoll. Skönt att ni kom iväg till Sverige lite senare i alla fall. Kontakten med sina egna anhöriga är viktig.
Tänk att kunna bada i november! Här kan man bara bada i snö, och mer ska det bli har de varnat för...
Trevlig helg och kram från Ingrid
Pettas - ja, de här halvårskollerna på bloggen är inte så dumma egentligen, för man ser vad mycket ett halvår kan innehålla. Och just i höst kände jag extra mycket att det är viktigt att göra små utflykter eller annat man tycker om, helt enkelt ta vara på varje dag. En fin helg till dej också!
Musikanta - sånt är ju livet, inte mycket att göra åt. Och ju äldre man blir desto mer medveten blir man förstås om livets skörhet. Tyvärr kom vi dock inte iväg till Sverige i år (fick däremot besök därifrån!), men vi hoppas på nästa sommar. Usch ja, vad mycket snö ni får hela tiden, jag är mer än nöjd med det vi fått, det får gärna smälta bort nu...
Det hinner allt hända en massa på ett halvår. Jag fick en dagbok av sonen i fjol och den kommer att räcka i flera år. Jag läser vad jag skrev i fjol så här års:
"Pension.Betalat hyra, bilskatt, el. Regn,rusk. N. till Helsingfors. Grå kattungen låg död under trappen. Köpte blomlåda. S.bara sover, ingen feber."
Små och stora saker blandat som livet självt.
Monica P
När den stora sorgen drabbar blir det liksom märke för hela året - ett annus horribilis. Viktigt då att göra som ni gjorde - att ta vara på dagarna.
Granatäpplen är en fantastisk frukt och jag tänker alltid på Höga Visan när jag kommer över ett.
Visste inte att du jobbade som översättare för EU - intressant! Skönt att kunna arbeta ganska flexibla arbetstider (antar jag)!
Skicka en kommentar