Dagen gick i Spinalongas tecken. Spinalonga är den ö dit Greklands spetälska förvisades mellan 1904 och 1958 och som nu blivit "känd" tack vare filmatiseringen av boken "Längtans ö" av Victoria Hislop. Boken är en roman men bygger på fakta som finns om ön som spetälskekoloni. Filmen går som TV-serie i Greklands TV varje måndagskväll och är en stark upplevelse. Så nu väntar man sej en invasion av sällan skådat slag i sommar av folk som vill besöka Spinalonga och byarna Plaka och Ano Elounda där de flesta scener är inspelade.
Men vi hade alltså turen att vara nästan ensamma. Först åkte vi till Ano Elounda, en liten övergiven by med bara några gamlingar kvar. Där ser det normalt ut ungefär så här.
Där byggde filmteamet i höstas upp det som behövdes för att få till öns miljö (man klädde de fallfärdiga husen med ett material som skulle likna stenväggar). På själva Spinalonga fick man inte göra några ingrepp utan bara spela in naturscener och scener vid öns lilla hamn. Det här ska föreställa Spinalongas huvudgata. Inspelningarna är slut men dekoren är alltså kvar.
När vi gått runt en stund träffade vi på den här tanten i hennes lilla kafenion som hon drivit i 50 år.
Vi gick in och drack en kopp kaffe och småskvallrade lite med henne. Kaféet såg mer ut som hennes eget kök än nåt annat. Hon berättade att det nu är ganska många utlänningar som köper fallfärdiga hus för att renovera, så om några år kommer troligen Ano Elounda att se helt annorlunda ut.
Sen åkte vi ner till hamnen i Plaka, den by som ligger närmast Spinalonga. Handlingen i boken Längtans ö utspelar sej i Plaka och på ön. I tv-serien kör kyr-Giorgis mat och personer som ska till Spinalonga i den här lilla roddbåten, uppkallad efter hans fru Eleni som fått lepra.
Men som tur var slapp vi åka med en så liten båt, vi blev istället transporterade i den här båten. Det var kaptenen och vi, ingen annan.
Och så här ser alltså Spinalonga ut på håll, ön som har en lång historia även före den blev en tillflyktsort för de spetälska.
Väl i land får man gå in genom "suckarnas gång". Kallad så eftersom de sjuka som kom hit suckade och grät för att de varit tvungna att lämna familj och allt de ägde och hade på grund av sin sjukdom.
Vi vandrade runt på ön i en dryg timme. De flesta husen är bara ruiner, men på några ställen kan man ändå förstå att ön var som en liten stad. Här är en del av sjukhuset där de spetälska vårdades.
Tillbaka igen i Plaka åt vi mat vid hamnen där tavernorna ligger på rad, med utsikt över ön. Gissa om här kommer att vara trångt om saligheten i sommar...
Sen åkte vi till Agios Nikolaos och drack kaffe på ett fint kafé som heter Migomis med den här utsikten.
Och precis när vi kom tillbaka till Ierapetra gick solen ner över havet.
8 kommentarer:
Tack för ett mycket intressant, vackert, fängslande och tänkvärt inlägg!
Tänk att hamna här på Spinnalonga precis då man har öppnat och läst i denna bok som redan nu berör. Förstår om det är ämne för en god tv-serie. Vill se mer.
Att först läsa om hur Alexis blivit lämnad på ön ensam av den gamle fiskaren... Hennes utforskande och känslor då hon trampar förfallna gator mellan husskal. Där det för inte så länge sedan inte fanns någon återvändo om man väl blev förpassad dit. Hade man kommit dithän var man fast.
Du nu tänker jag skicka en länk från min blogg till din. Hoppas verkligen att du inte har något emot det.
MVH Ingela i Åhus
Pettas - roligt att du tyckte om det! För mej var det också en jättespännande dag, för jag hade länge velat besöka Spinalonga. Och som sagt, det var så skönt att få gå omkring där utan att trängas med tusentals turister.
Ingelapingela - Ja vilket sammanträffande! Jag har velat besöka ön ända sen jag läste boken i höstas. Självklart får du länka hit, det är bara roligt!
Spetälska var verkligen ett gissel och isolerade så många människor från det normala livet. Har också läst boken. Faktum är att i min hemkommun finns ett gammalt spetälskesjukhus på en av öarna. Numera är det omvandlat till havsforskningsinstitut och ett av utflyktsmålen för turister, dock inte i samma skala som Spinalonga.
h. Inga-Britt
Spännande att jag råkade på din blogg. Vi ska åka till Kreta i slutet av maj, där vi varit ett flertal gånger. Som vanligt kommer vi att bo några dagar i en liten by längst söderut som heter Lendas. För att sedan utforska den östra delen av ön, där vi aldrig varit tidigare. Jag har läst boken om Spinalonga för ett par år sedan och bestämde mig för att nån gång åka dit och nu så blir det äntligen av. Har du några andra tips på genuina grekiska upplevelser på östra delen så vore det spännande att ta del av dem.
Inga-Britt - Vad intressant att höra att det fanns särskilda spetälskesjukhus även i dina trakter (Finland?)! Det måste ha varit en av de värsta sjukdomarna genom historien eftersom folk isolerades från övriga samhället.
Lotte - kul att du hittat hit! Och att åka till Kreta i maj låter ljuvligt. Jag tycker verkligen ni ska åka till Spinalonga om du läst boken och även ta er upp till Ano Elounda där en stor del av filmen spelades in! I övrigt känner jag inte till så många ställen för jag har bara varit på Kreta två gånger, men Sitia är en fin liten stad, sen brukar man ju rekommendera Vai-stranden med de berömda palmerna (som nu tyvärr är sjuka). Om du vill kan du höra av dej igen strax innan ni åker så ska jag kolla upp lite insidetips med dottern.
Nu är det äntligen dags för vår resa till Kreta. På söndag bär det av. Vore kul att få lite tips om den östra delen av Kreta.
Hej igen Lotte! Har bett min dotter om några tips, kanske är det något som passar. De kräver förstås att man har tillgång till bil, men det kanske ni har? Ett tips är att åka till Oropedi Lasithiou, som är en stor bergsplatå omgiven av höga berg. Man kan åka från Ierapetra (genom byn Mallia) eller från Ag. Nikolaos. En mysig liten by och taverna finns i Monastiraki som ligger mellan Ierapetra och Agios Nikolaos. Fin utsikt! Ett annat tavernaställer är Platanos (kafe och taverna), strax efter byn Kavouki på vägen mellan Agios Nikolas och Sitia. Strax därefter, mot Sitia, ligger Moxlos, alldeles vid havet, även det en fin plats. Sen bör man smaka på Kretas egna bananer, gärna på palmstranden Vai. Och besök gärna klostret Toplou (de har även gott vin). Det här var några tips, hoppas ni får det jättebra!!
Skicka en kommentar