Och även för oss har det blivit en tradition. Trogna bloggläsare har "varit med" där uppe förr! Halv nio tog vi alltså bilen och körde upp till skidanläggningen 3-5 Pigadia (1430 m.ö.h.), det tar ganska exakt 25 minuter. Därifrån tar vi stora skidliften som är öppen just för detta ändamål i dag. En dryg kvart åker vi upp genom grönskan och lyssnar på fågelkvitter.
Här har vi just kommit upp på toppen, på 2005 m.ö.h. Det soliga vädret börjar redan här slå om och molnen börjar hopa sej.
Efter en dryg halvtimmes promenad dyker plötsligt kapellet fram bakom en krök! Och då hörs även prästens mässande via en högtalare.
Kapellet är pyttelitet så de flesta står utanför och lyssnar.
Många plockar vilda blommor (förgätmigej) och lägger runt ikonen.
Det blåser kallt och dimman kommer och går. Men åt ena hållet var det ganska klart väder över de gröna kullarna.
Som vanligt har vi tagit med oss kaffe. Här njuter jag i fulla drag (fast jag hade gärna haft en tjockare jacka). Kanske var det ca tio grader.
När vi går därifrån sveps kapellet in i dimman, det ser ut som en scen ur en Hitchcockfilm...
På vägen tillbaka studerar vi blommorna. De blå vet jag inte vad det är, men gullviva känner jag igen!
Sen tar vi liften ner och möter då andra som åker upp. Bland annat killar som forslar med sej sina mountainbikes.
Därefter åker vi ner till sommaren i stan igen.
4 kommentarer:
Vackra Bilder!
Härligt! Så hinla kul att följa med på alla dina vandringar och utflykter, Ingabritt!
Anonym -tack!
Eva - Det är kul att ha er med allihop! För så är det ju, att vad man än gör nuförtiden så finns ju tanken på bilder och bloggen i bakhuvudet...
Dessa blå blommor är skilla jag hade fullt med sådana på min trädgård dem kommer år efter år jag tycker om dem mycket.MVH Ranja
Skicka en kommentar