Men här är det kolmörkt som vanligt så här dags. Ingen trolsk midsommarnatt här inte. Men varmt och skönt är det, som gjort för att sitta på en balkong med en kall dricka.
Och i det grekiska parlamentet pågår en maratondebatt som ska utmynna i en förtroendeomröstning fram i natt för regeringen. Nye ekonomiminstern höll ett brandtal för en stund sen, kraftfullt och övertygande, för sån är han, Venizelos. Men det räcker väl inte för att hjälpa Grekland ur den här sitsen. Hela världen väntar med spänning på hur denna och nästa veckas omröstning ska gå, läs bl a DN.
På tal om nåt helt annat så vill jag bara visa lite bilder från ett trevligt museum utanför Kastoria där vi var i söndags. Byn heter Dispilio och där har man hittat fynd från en bosättning som fanns vid sjökanten under stenåldern - 5.500 år f. Kr!! Man tror att det fanns ett samhälle där med nästan tretusen personer som sysslade med fiske och jakt.
Och deras bostäder var hyddor som stod på pelare i sjön och nu har man rekonstruerat hur man tror att hyddorna såg ut.
I ett pyttelitet museum finns massor med fynd. Det är saker som man knappt kunde tro fanns på den tiden, både smycken, stora krukor och andra fina saker.
En liten flöjt t ex, vilket betyder att de spelade musik och roade sej också - redan då för drygt sju tusen år sen! Häftigt, tycker jag. Det finns massor med fynd kvar att ta hand om - men i år finns det förstås inga pengar till något så onyttligt som arkeologer...
4 kommentarer:
Håller med om att det är häftigt! Man hisnar när man tänker tillbaka i tiden. Folk var nog som folk är mest då också; de åt och sov, arbetade och slappade, roade sig och hade tråkigt, grälade och älskade. Tanken skyggar när jag försöker verkligen *förstå* att jag inte fanns då och att om bara ett antal tiotal år så kommer jag inte att finnas igen. Det är en omöjlig tanke. Ändå är vi de lyckliga för vi finns. Nu. :)
Intressant med de här fornfynden. Man undrar hur livet var på den tiden.
Anonym - visst är det en hisnande tanke! Och särskilt att folk redan för SJUTUSEN år sen kunde göra så fina saker, att de även brydde sej om att göra smycken och musikinstrument. För när man tänker på stenåldern ser man väl annars mest stenar och djurskinn framför sej. Och det är lite läskigt att tänka sej att även vi kommer att vara historia så småningom, att det hela tiden kommer nya generationer, att vi inte får "vara med" längre...
Monica - ja, det undrar man verkligen. Men den här rekonstruktionen tillsammans med alla fynd gav faktiskt en ovanligt tydlig bild av hur det kunde ha sett ut.
Jättefint och intressant!
Skicka en kommentar