Idag var det en liten Gabriella som skulle döpas, och det tyckte hon INTE om. Och detta trots att gudmor pyntat och stått i med fin utsmyckning och "bobonjeres" utanför kyrkporten. Ingen tvekan om vilket kön det handlar om, eller hur...
Den här vagnen är inte till för barnet, utan bara för blommor.
Inne i kyrkan låg finkläderna och väntade. De ska efter själva "doppet" kläs på ett gallskrikande, blött och oljigt barn. Inte det lättaste.
Här är dopet i full gång. Och gudmor har stora förklädet på sej, för det skvätter både vatten och olja.
Men ok, Gabriella var inte ledsen riktigt hela tiden. Här sitter hon hos gudmor under den delen av akten som påbörjas utanför själva kyrkolokalen. Söt är hon i alla fall, makens lilla kusinbarnbarn!
När våra barn skulle döpas så körde vi med principen "varannan gång". Första barnet döptes i Sverige, andra barnet i Grekland, tredje i Sverige. Så jag har bara behövt gå igenom just den här proceduren en gång med mina egna barn. Mellansonen var sprallig till tusen där han satt naken på gudfars arm, han skrattade och viftade - och kissade på gudfars kavaj...Men sen, när har doppades ner i vattnet kom gråten som inte slutade förrän allt var över och jag äntligen fick honom i famnen igen. Då somnade han som en stock. Och jag var lika utmattad som han...
9 kommentarer:
Ja, det är ett litet spektakel, grekiska dop. Har inte riktigt bestämt mig om jag tycker det är grymet elller inte.
Håller med dig om det, Ingabritt. Det är jobbigt och stökigt. Har själv gått igenom 2 barndop av mina söner. Men allting ska ju vara lite krångligt i Grekland. Eller hur?
Antagligen klarar man av det fastän man inte vill vara med om det, precis som med allting.
Tur att det går om fort....
Karin som lär ha skrikit som en stucken gris fastän det endast handlade om vatten på hjässan
Heléne - De (få) gånger som inte barnet varit sådär jätteledset kan jag tycka att det är fint med ett "riktigt" dop, då hela kroppen doppas ner. Sen tror jag väl inte att barnen tar någon skada direkt (psykiskt), men jag blir ändå alldeles svettig när jag hör dem gråta sådär hjärtskärande...
Ingrid - Så dina barn är döpta här! Ja, visst är det lite jobbigt. Men samtidigt rejält och ordentligt, det måste man väl ändå säga. Och det mesta är ju lite "mer" här än i Sverige!
Pettas - Jovisst, jag har ju vant mej nu, men tycker ändå det kan vara lite jobbigt. Och du har rätt, det går fort över! Så du skrek som en stucken gris du...
Våra två barn är också döpta i Grekland.Vår son njöt av akten och gapskrattade när prästen hissade honom upp och ner i vattnet.Vår dotter var lite mer reserverad men jag tror inte någon av dom upplevde tillställningen som något traumatiskt.
Själv reagerar jag alltid på att det slösas så mycket pengar på bröllop och dop i Grekland. Traditioner i all ära, men de pengarna går då inte till något användbart. Har också undrat vilka som har råd att köpa barnkläderna det skyltas med, kris eller inte kris skulle jag själv föredra bytesbörsen.
H. Inga-Britt
Tant Matilda - Vad skönt att höra att dina barn tog det hela med ro! Jag har också varit på dop där barnet verkade stortrivas, men de gångerna är lätt räknade i förhållande till de gånger då barnen är hjärtskärande ledsna. Sen tror inte jag heller att de får något bestående trauma, de är ju trots allt omgivna av många kära personer!
Inga-Britt - ja, dop och bröllop är inga billiga tillställningar i Grekland. Men jag tror det är många som drar ner på kostnaderna i dessa tider. Just det här dopet hörde nog till de mer ekonomiska, trots att det ser mycket ut med all dekoration. Men någon bytesbörs går nog inte hem här i Grekland...
Våra tre barn döptes också i Grekland. Lillan var pytteliten, hon hann inte ens skrika, var som en liten ängel , fem gudmödrar nästan slogs om att få hålla henne.
Grabbarna hann av olika skäl bli bortåt fem år innan vi kom oss för med att ordna dop. Det gick rätt bra, jag hade mutat dem i förväg... så de gick med på alla långa ceremonier...
Anonym - Du har en poäng där, att antingen ska nog barnen vara riktigt små (4-6 månader) så de inte förstår något och dessutom inte hunnit bli rädda för främlingar eller också så stora att de kanske tycker det är kul att plaska i vattnet (och går att muta...).
Skicka en kommentar