Himlavalvet bjöd på ett säreget skådespel idag. Vi gick vår promenadrunda på sex kilometer och fick nästan nackspärr av att hela tiden kolla upp på himlen.
Astronommaken har förstås blicken riktad uppåt nästan jämt, både dag och natt (och det är ett under att han inte snubblar oftare än han gör...), men idag kunde inte jag heller låta bli att förundras över molntussarnas formationer.
Solen gömde sej en stund bakom molnen. Och om man tittar noga vid molnens kanter kan man se färgerna från ljusets brytning.
Och blicken sökte sej inte bara uppåt utan även långt bort till horisonten, till de snötäckta bergstopparna. Såna vyer kan jag inte se mej mätt på.
Nu ska vi äta kött-och sellerigryta och sen har jag sånglektion.
6 kommentarer:
Trevlig fortsättning på söndagen, ni har verkligen fina landskap hos er!
h. Inga-Britt
Wow, så vackert! Underbar snöbild som banner också, Ingabritt!
Kram, kram
Fint skådesspel du bjuder på idag.
Snövyer är fina att titta på ,själv gillar jag inte snö specielttt mycket ;=)
Ha en trevlig söndag!
Jag tycker att man ser ljusbrytningen och färgerna på alla bilderna. Helt fantastiskt!
Kram från Ingrid
Inga-Britt - jo, landskapet är helt fantastiskt och jag blir aldrig mätt på det...
Eva - ja, den snöbilden togs ett par dar före jul av sonen som var uppe och åkte skidor på 3-5 Pigadia. Det ser nog ut så fortfarande för temperaturen har hållit sej under noll hela tiden.
Anneli - jag är inte heller så förtjust i snö, men på avstånd är det fint...
Musikanta - Till och med maken blev imponerad! Men det var lite konstigt för man såg bara färgerna med solglasögon på, inte om man tog av dem. Så jag trodde inte det skulle synas på fotografierna, men det gjorde det faktiskt!
Fantastiska bilder!
Skicka en kommentar