Men man måste ju ta hand om all frukt som vi får och nu var det dags för ugnsstekta kvitten (κυδώνια).
Man skär den stora frukten i klyftor och lägger i en ugnsfast form. Det finns massor av olika recept att följa, men jag strödde över brunt socker, lite kanel, saft från en halv citron samt vatten. Övertäckta med aluminiumfolie fick de gräddas i en timme i 175 graders ugn.
Lite vispad grädde och några egenplockade valmötter fick toppa det hela! Smakade inte dumt alls...
4 kommentarer:
Även i Florina är det dimmigt och kallt så man håller sig mer inomhus. Tidigt på eftermiddagen får man tända lamporna, och sen får man väl en härlig elräkning. Vid den här mörka årstiden kan man väl gynna sig något gott då. Tyvärr är jag en liten "gottegris" men inte varje dag. Däremot äter jag sund mat och det är ju något positivt.
Va intressant med kvitten! Har aldrig smakat det och inte heller sett det, vad jag vet. Skulle du vilja beskriva smaken, jämföra med något? Hur ser trädet ut?
Hälsningar Lena (den tredje av oss som brukar skriva här)
Ingrid - Håller med dej, årstiden och vädret kräver något gott...Och äter man sunt i övrigt så kan man ju unna sej något extra ibland!
Lena - Trädet är ganska litet, men frukterna är stora och tunga! de går inte att äta som de är, utan måste antingen ugnsbakas eller syltas eller liknande. Och de kräver ganska mycket socker (tyvärr).
Ja, det var synd med sockret... Läste just i en bok om Hildegard von Bingen, att hon förordade kvittensaft/marmelad/kompott så ofta som möjligt även profylaktiskt, mot reumatism och artrit!
Lena igen
Skicka en kommentar